Idag är det den sista dagen – idag markerar slutet på fem fantastiska veckor, då vi varit med om saker vi aldrig trodde skulle ske. Vi har slitit i schakten under sol och regn, vi har lyft sten och lassat jord – och resultatet blev en krigargrav med svärd och sporrar. ”Buttlekrigaren” har blivit en media-sensation, vilket har varit fantastiskt men tidvis även något påfrestande.
En sista bild på den berömde Buttlekrigaren
Presentationerna
Dagens mål har varit att färdigställa allt från rapporterna till att se till att alla fynd är numrerade korrekt. Då vi knegat på ordentligt under hela veckan, kunde många av oss komma in lite senare – en välförtjänt sovmorgon.
Dagens höjdpunkt var dock gruppresentationerna, då vi redovisade vad vi kommit fram till under utgrävningens gång – kontexter, stratigrafi och fynd presenterades, samt våra egna tolkningar av det vi hittat.
Från vänster till höger: Johanna, Monica, Sofia, Siri, Isabella och Valdemar som presenterar om schakt 63
Från vänster till höger: Karl, Linus, Cora, Kajsa, Rasmus, Johanna och Gustav som presenterar om schakt 60
Dagens slut
Efter de lyckade presentationerna var det dock inte slut – såklart måste våra kära grävledare, Alexander Andreeff Högfeldt och Alexander Sjöstrand tackas med blommor, presentkort och applåder. Detta har varit några av de mest händelserika veckorna i våra liv, och en rivstart på många av våra karriärer. För allt vi lärt oss och alla goda skratt förtjänar de ett stort tack!
Hela grävgruppen för 2021 (Förutom Samuel som tyvärr inte kunde närvara) samlades för ett sista gruppfoto.
Nu är det dags att säga hejdå! Många av oss kommer bli kvar på öjn för fortsatta studier på campus, medan många andra åker hem till fastlandet. Till sist vill tacka alla som har läst och följt oss genom alla veckor i fält.
Under veckans tredje dag har efterarbetet av utgrävningen fortsatt. I det osteologiska laboratoriet på Campus Gotland ger osteologiska analyser av Buttlekrigaren ny och spännande information.
Buttlekrigaren troddes först ha levt omkring 300-600-tal e.kr. men troligen är individen äldre än så. Vi tror nu att individen levt under tidsperioden mellan 100 f.kr. till innan 300-talet e.kr. Förhoppningsvis kommer de benelement som ska genomgå en C14-datering kunna ge oss en mer exakt datering. Vidare har en kroppslängdsberäkning utförts som visar på att individen varit mellan 177-180cm lång. Vi har även påbörjat studiet av patologiska förändringar för att se hur individen mått fysiskt och om en dödsorsak skulle kunna utrönas. Alla sjukdomar eller åkommor lämnar inte spår på skelettet men vissa som exempelvis artros lämnar spår. Vi kan se att individen lidit av just denna åkomma utifrån spår på bland annat kotor och nyckelben. Troligen har detta orsakat individen smärta och komprimerat individens naturliga rörelsemönster. Individen verkar också ha lidit av en tandinfektion samt haft tandsten, något vi kommer få mer information om under de kommande dagarna. Imorgon planerar vi att utföra en närmre åldersbedömning utifrån individens tänder, kranium och höftben.
Johanna som analyserar och dokumenterar Buttlekrigarens kvarlevor
I det osteologiska labbet har även sortering och analys utav de benelement som påträffats i husgrunden, schakt 63, slutförts. Mycket var svårt att identifiera men av de fastställda elementen fanns en stor del fotben från ko och tänder från får eller get.
Fynd, fynd, fynd!
Utanför det osteologiska labbets väggar är arbetet med artefakter och rapportskrivningen i full gång. Fyndhanteringen är färdig för både husgrunden och graven och man arbetar nu med att få närmre inblick i vad som faktiskt påträffats. Utanför graven påträffades en pärla som nu visat sig vara av bärnsten. Rasmus har hittat litteratur där liknande pärlor från vendeltid i Vetlanda påträffats. Rasmus menar dock på att pärlorna från Vetlanda har hittats i gravar medan pärlan i Buttle påträffats en bit utanför graven.
Rasmus som visar pärlorna hittade i Vetlanda.Pärlan som påträffades i Buttle.
Kring de fynd som hittades i graven, svärdet, sporrarna och keramikkrukan, har studenter och grävledarna arbetat vidare. Krukan, av typen svartgods, som påträffades över individens huvud i graven var fragmenterad i många skärvor men som tolkats ha varit omkring 5-10cm hög. Ett jordprover har förberetts från innandömet av krukan vilket ska skickas på makrofossilanalys för att se om de innehållit någon mat. Mat som kanske varit tänkt som proviant på Buttlekrigarens sista resa.
Keramikskärvorna från kärlet från graven.
Sporrarna av typen stolsporre tros vara från 100-talet e.kr och relativt samtida med individen. Liknande sporrar har påträffats i Skottland, andra delar av Sverige, Tyskland och Västra Polen. Sporrarna tillsammans med svärdet och en lansspets från utgrävningen 2019 väntar på att bli konserverade.
Karl som läser om stolsporrar.
Under rapportskrivandet för husgrunden, schakt 63, har studenterna läst tidigare rapporter från utgrävningarna i Buttle. De har diskuterat och är konfunderade över varför kulturlagret i huset är så fyndfattigt medan murfyllningen är fyndrik. Varför är det så? Studenterna menar på att de som bott i huset potentiellt tömde huset över tid och inte hastigt övergav det, som en noggrann flyttstädning, men diskussionen fortsätter imorgon… God kväll!
Denna vecka arbetar vi med att hantera och analysera allt fyndmaterial från utgrävningarna. Individen har tagits väl hand om och detsamma gäller svärdet och sporrarna. Cora och Johanna arbetar med att rengöra individens skelettdelar som därefter ska analyseras. De letar efter spår av eventuella skador eller sjukdomar som kan ligga bakom individens dödsorsak. Monica och Sofia arbetar med att studera alla fynd av djurben från schakt 63 och det är en hel del. Vi andra arbetar med att hantera och registrera alla övriga fynd både från schakt 60 samt 63. Slutligen ska allt sammanställas i en rapport som ska vara klar denna vecka. Vi har med andra ord minst lika mycket att göra i labbet som vi hade att göra i fält. Igår fortsatte en del av oss att gräva ut det sista av schakt 63 vilket gick bra och resulterade i ytterligare fynd som ben, kol och keramik. Här framöver spenderar vi all tid i labbet vilket förhoppningsvis kommer att leda till utökade kunskaper om det mesta vi funnit i fält.
Skelettet av individen i gravenSvärdetCora och Johanna studerar skelettdelar av individen från schakt 60Monica och Sofia studerar djurben från schakt 63Fyndhantering och rapportarbete
Tjatja Bloggen! Äntligen kan vi arkeologer från Buttleutgrävningen prata om de otroliga fynd vi har gjort: Buttlekrigaren! Vi har tidigare avslöjat att vi hittat ett skelett samt några mindre fynd, men vi har även hittat några otroligt välbevarade fynd i form av sporrar och ett intakt svärd! Vi har behövt hålla denna information för oss själva sedan mitten av vecka två i fält, när fynden började poppa upp ur marken. De senaste dagarna har således varit väldigt intensiva, med både mycket fokus på att artefakter och skelett ska hanteras på ett korrekt sätt men också med en ständigt ökande ström av åskådare kring schakten. Men en sak som vi alla arkeologer kommer överens om är att det här är en upplevelse vi sent kommer glömma.
Den högra sidan av Buttlekrigarens kranie.
Den ena av sporrarna som grävdes upp vid Buttlekrigarens fötter.
Här ser svärdet dagens ljus igen efter mer än 1500 år i marken. Notera hur svärdet ligger i Buttlekrigarens famn.
Buttlekrigarens grav – En långsam process
Under utgrävningen av Buttlekrigarens grav var vi alltid väldigt noggranna och försiktiga så fort vi upptäckte de otroliga artefakterna. Stämningen då vi hittade sporrarna gick från att vara något avslappnad till att genast kännas mer intensiv, vi alla insåg med ens att det var en något mer betydelsefull grav vi gräver ut här i Buttle, och att det fanns potential för fler fynd av liknande karaktär. Vi grävde vidare under de kommande dagarna, och spänningen över graven kändes onekligen mycket tyngre nu när vi visste att jorden dolt mer än vad vi förväntat oss.
En närbild på några av bronsdetaljerna på svärdets övre del, närmre hjaltet. Det långa järnfragmentet på den högra sidan av bilden är möjligtvis resterna av en kniv.
Eventuellt borstar en av våra arkeologer, Linus, bort lite jord straxt under högerarmen och ser hur en matt grön glans tränger genom jordlagret. Vi börjar borsta mer på föremålet och börjar långsamt dra slutsatsen att det möjligtvis har att göra med ett svärd – eller möjligtvis en svärdsskida. Ju mer vi borstar desto mer inser vi att vi lär ha ett väldigt vackert fynd i graven. Viskningar om svärd börjar cirkulera mellan arkeologerna på utgrävningen, och då vi fortsätter borsta längst det nya föremålet desto mer inser vi: Ja. Vi har hittat ett svärd.
Alla arkeologer är i olika variationer av extas efter fyndet av svärdet, ett fynd som för många är ett definierande ögonblick i en arkeologs karriär. Vi försöker att identifiera vilken typ av svärd det rör sig om, och då vi borstat fram hela svärdet noterar vi att det kan röra sig om en romersk ”Spatha”, ett ryttarsvärd som är något längre och smalare än de mer kända romerska gladuis-svärden.
Svärdet i sig är ca 80cm långt, smitt i järn med detaljer av brons på både skidan och nära svärdshjaltet, och handtaget i trä är fortfarande i stort sett intakt.
Här syns den nedre delen av svärdsskidan, det matt gröna bronset längst sidorna är de bleck som höll samman skidan.
Efter de väldigt spännande fynden ändras dynamiken under grävningen lite. Fokus skiftade nu kraftigt mot att gräva färdigt graven och både tempot och noggrannheten ökade något, då vi nu hade ca en vecka på oss att ta upp hela skelettet och alla fynd som hittats i graven.
”Tappa inte huvudet”
När hela skelettet hade grävts upp var det nu dags att börja plocka upp och kategorisera benen efter typ och anatomisk sida. Under de sista utgrävningsdagarna satt vi ofta kvar längre än den utsatta tiden för att se till att hinna med allting.
Här har vi tagit bort en större del av bröstkorgen samt den högra armen för att kunna borsta fram Buttlekrigarens ryggrad. Vi ser både svärdet samt de flesta av ryggkotorna, vilka vi räknade till totalt 24 stycken. Notera även Scapula-dracula.
”We’ve got your back” – Kajsa
Schaktledare Emilia Theidz borstar här försiktigt fram mer av svärdet.
Inför den nya veckan kommer arkeologerna från utgrävningen arbeta med rapportskrivning och fyndhantering. Svärdet och de övriga fynden från både graven och husgrunden kommer att analyseras och en rapport över projektet kommer att skrivas under veckan.
Svärdet är nu efter många nervösa timmars arbete i tryggt förvar på Campus Gotland.
Processen att få tillbaks svärdet till Campus Gotland var intressant. För att få upp svärdet ur graven användes gips för att förankra svärdet kring jorden för att det inte skulle falla sönder för mycket. När vi väl fått upp svärdet ur marken lades det på en skiva och forslades tillbaks till campus i fler steg: först bars hela svärdet längst vägen in till grävplatsen, då det bedömdes vara säkrast eftersom vägen är full av hål och gropar. Sedan kördes svärdet in till campus, där det nu ligger och omhändertas noggrant varje dag till det kan överlämnas till en konservator.
Fler uppdateringar kommer i nästa vecka! Tills dess får ni ha det så bra, baii. //Gustav
De flesta arkeologerna samlades under lördagskvällen för att fira slutet av grävningen och de otroliga fynd som hittats, samt de roliga minnen vi skapat tillsammans.
Efter gårdagens skyfall skiner solen äntligen över Buttles ängar på nytt, och våra grävare går lättade till den näst sista dagen i fält. Den blöta jorden torkar snabbt i värmen och gör det lättare att sålla – att sålla blöt jord är i princip en omöjlig uppgift.
I schakt 60 (stensättningen)
I stensättningen fortsätter arbetet med att ta fram individen i graven. Då tiden börjar rinna ut för oss, inleddes idag arbetet med att ta bort benen – ett för ett och med största varsamhet läggs de i utmärkta plastpåsar vilka sedan läggs i en stor låda. Den inner stencirkeln, vilken omger graven, avlägsnades till stora delar – något som var till lättnad för många, då flera av dem hotade med att rasa ner i själva graven och krossa både individen och grävarna. Nu är detta hot dock undanröjt, och vi kan fortsätta gräva utan överhängande fara (pun intended).
Mellan den yttre och den inre kantkedjan finns det även spår av en brandgrav – alltså en kremationsplats, vilken kan vara äldre än själva stensättningen, då sotlagret delvis låg under några av kantstenarna. Till viss del grävdes denna ut redan år 2019, men under dagens grävning påträffades yttligare brända ben.
Folket från schakt 60 – kämpandes mot blåsten för att ge skugga åt grävledaren Alex, som fotar individen innan benen avlägsnas.
I schakt 63 (husgrunden)
Stubben är död! Schakt 63´s plåga under tre veckors tid har äntligen besegrats! Efter att ha slitit med att få bort stenarna som stubben vilat på, sågandes och huggandes mot sega rötter, och efter mycken svett och pina, lyckades folket från schakt 63 med samlade krafter dra loss stubben från sitt fundament. Jubel och applåder följde på tyrannens fall, och denna seger skulle leda till några nya upptäckter. Under stubben fanns nämligen en osedvanligt platt sten – något som liknade ett stolpfundament. Dock förvirrade detta oss något, då vi redan hittat det stolpfundament som passar med det på andra sidan av huset – detta är dock redan ganska snett som det är, och det är inte omöjligt att vi faktiskt har påträffat ett nytt fundament.
Folket från schakt 63, som med rep drar loss stubbenDet misstänkta stolpfundamentet under stubben
Under resten av dagen fortsatte vi ner mot moränen, flera centimeter åt gången och med hinkvis med sten som följd. Förhoppningsvis kommer vi hinna ner till nivå med det schakt som grävdes år 2019, men annars får detta sista arbete fullföljas under kommande utgrävningar. Stubbens undergång tillät oss även att komma åt platser som tidigare var dolda, och där påträffades flera platser med sotig jord och en del ben och keramik. Hur sotet kommit dit är inte gott att veta, men tyvärr finns inte tid till att undersöka detta yttligare.
Ben och keramik från under stubben
Imorgon är det den sista dagen av utgrävningen – dessa tre veckor har gått mycket fort, och nästa vecka kommer fynden hanteras inne på Camus Gotlands lokaler. Vi har funnit saker som vi aldrig trodde vi skulle hittas – saker som till och med våra grävledare blivit mållösa utav, men detta kommer skrivas mycket mer om imorgon.
Idag öppnade himlen sig. Dropparna tog aldrig ta slut vilket ledde till att vi tvingades avsluta dagen redan vid tolv. Vi grävde på mot moränen så länge det gick i både stensättningen, schakt 60, och husgrunden, schakt 63. Stenar lyftes, jord sållades och stubben som envist klamrat sig fast i husgrundens ena hörn fick sig ett antal bestämda yxhugg.
Två av studenterna påbörjade idag fyndhantering av tidigare insamlade fynd. De hade det torrt och mysigt i den parkerade vagnen där de penslade, vägde och la in fynden i en fyndlista. De var glada över all keramik som hittats.
Graven i schakt 60 täcktes över med en presenning som ett tält över graven. Under tältet fortsatte två av våra grävledare frampenslingen av individen medan vi andra placerade oss i bilarna. Vi hoppades att regnet skulle upphöra men ack nej. I bilen hem repeterades hoppfullt ”imorgon blir bättre, imorgon blir det sol!”.
Övertäckning av graven Fyndhanteringen är igång!Valdemar och Samuel, torra och nöjda
Dagen har varit långsam för alla inblandade. I detta schakt hittades mycket lite, framtagningen av graven fortsätter. Utanför har enbart lite kol hittats mellan stenarna på den södra yttremuren. ”Vem kan säga varför det finns där… ”säger den utgrävande arkeologen när hen blev pressad av dagens bloggskrivare. Intill fyndplatsen för kolet har det tidigare funnits en dumphög där moderna fynd har gjorts. Detta kan förklara kolet påpekar den pressade arkeologen.
Schakt 63 (husgrund)
Även här har det varit ganska stilla, det mest exalterande i schaktet har bestått utav två tänder och ett nästintill helt ben från ett djur (troligen får eller get) vilket påträffades i fyllningen. En ny kontext har påbörjats då moränen börjat visa sig. De lovande arkeologer som suttit i schaktet har trotts fyndtomheten försökt hålla modet uppe och i slutet av dagen kom det som alla hade väntat på. Ett sotlager började framträda, kan det vara en kokgrop spekulerar de betagna arkeologerna. Spekulationerna haglar angående sotlagret då det ligger snett i relation till kokgropen från 2019 års grävning. Det enda sättet för att få slut på dessa spekulationer tills vidare är undersökningen av den, och det kommer ske imorgon…
Efter en skön helg där man fick återhämta sig lite var det tillslut äntligen måndag igen och dags för den sista veckan för utgrävningen. Dagens väder bjöd på allt från sol, till moln och väldigt mycket vind. Man kunde inte riktigt bestämma sig för om jackan skulle vara på eller av.
I schakt 60 fortsatte arbetet med att få fram den individ som påträffades i graven under förgående vecka. Många teorier finns för vilken tidperiod personen är ifrån men än finns inget säkert svar på den frågan. Utöver det fortsatte arbetet kring området utanför graven där målet fortfarande var att komma ner till moränen, något som går sakta men säkert. Några av dagens fynd som framkom i schakt 60 var bland annat en tand tillhörande en ko och en mer koncentrerad mängd av kol.
I schakt 63 hade man idag som mål att gräva sig ner till moränen, något som man tillslut efter mycket slit lyckades med att göra. Flera foton togs även runt schaktet och som sedan ska göras en 3D-modell av. Även i schakt 63 gjordes flera mindre fynd under dagen och bestod av ett antal bitar keramik och mindre fragment av ben.
Tand tillhörande en koSchakt 63 där man nu har nått moränen
Dansbandsfredag, äntligen! Doft av jord, malört och solskydd! Har ni hört talats om arkeologbränna? Som bondbränna men med ljusa händer på grund av handskarna. Tur vi har handskar i alla fall, annars hade nog första förbandslådan behövts användas. Nog om våra händer – vad händer i schakten?
Schakt 60
I schakt 60 har den gyllene frasen ”Gustav! Lägg tillbaka knäskålen!” yttrats. Arbetet med framtagandet av individen i graven har fortsatt men andra spännande ting har också påträffats i jakten på moränlagret. I kontext 13 har ett föremål återfunnits som tolkas vara en spelpjäs. Ni uppmärksamma läsare kanske minns att en liknande tidigare hittats!
Schakt 60 sett från vårt mysigalilla campSchakt 60: Spelpjäs?
Schakt 63
I schakt 63 närmar vi oss moränen, långsamt och mödosamt men med noggrannhet och bra stämning. Har vi hittat något spännande mitt i all slit? Ja! Dagens roliga fynd innefattar skärvsten, slagg och en spik!
Schakt 63, inte riktigt botten!Schakt 63, fredagsfeeling!Schakt 63: Ihoppusslad skärvstenSchakt 63: SlaggSchakt 63: Inmätning av spik
Vi hälsar härmed trevlig helg efter en ovanligt solig grävdag! Regnet blåser in över öjn igen och vi får väl tacka vädergudarna att det inte skedde tidigare, trots att det är fredag den trettonde!
Till skillnad från gårdagens regnskurar och åskväder började dagens utgrävning med strålande sol. I schakt 60 fortsatte arbetet med att gräva fram individen som hittades dagen innan. I två lag om fyra personer vardera grävde vi försiktigt fram olika benelement från individen med skärslev och målarpensel. I slutet av dagen hade bland annat delar av revben, ben från fötter och armar blivit synliga. De två lagen växlade mellan att arbeta i graven och i den närliggande kontext 13. I schakt 63 fortsatte gruppen att arbeta ner i kulturlagret mot moränen. Idag påträffades bland annat både keramik och benmaterial i schaktet. Speciellt i fyllningen mellan den inre och den yttre muren på västra sidan påträffades en stor samling keramik av grövre karaktär. Flera olika teorier om varför det påträffades så pass mycket keramik just där diskuterades således i schaktet. Även en lerfigur hittades vid ett stolpfundament.
Schakt 60Schakt 63Keramikfynd schakt 63Bit av lera schakt 63
Järnåldersboplatsen och gravfältet i Buttle, Gotland 