… eller rättare sagt flyger Magdalenas, i lag syds hus, minidrönare över fornlämningsområdet. Som påminner oss om att allt vi gör i det lilla – är en del av någonting större. Det är måndag, den sista grävveckan och inget står still i schakten förutom den heta luften som vi har vant oss vid att trotsa. Först en översiktsbild där alla våra nuvarande schakt syns, några dock med nöd och näppe, eftersom träden skuggar. Skönt för hårt arbetande arkeologstudenter men inte så bra när det ska tas bilder.
Schakt 68
I det nyöppnade schaktet 68, där fosfathalten hade en siffra ⅗, hittades idag en indikation på en eventuell hantverksplats. Det är någon typ av grönt slagg, eventuellt kopparslagg, som har en fin malakit-glasaktig massa. Vidare undersökningar får utreda exakt vad det är. Hantverksplatser placerades ofta en bit ifrån boplatsen p.g.a. brandrisk, vilket därför kan vara logiskt att den skulle vara här lite i utkanten av boplatsområdet. Att man även kanske satt och åt hasselnötter med hantverket, spekulerades det fritt och glatt om idag, då många sådana skal också har hittats där. Detta är långt ifrån bekräftat, men en trevlig tanke. Varför inte?
Schakt 65, Norra huset
I det norra huset har en trolig kokgrop precis börjat synas som en större cirkel. I det första centimetertjocka lagret har man redan hittat kol som blir oljigt när man gnor det mellan fingrarna vilket tyder på fett, samt bränt ben, vilket kan bekräfta misstanken. Vi ser fram emot att få se om dessa fynd kommer öka desto djupare man går, vilket då skulle bekräfta detta eller tvärtom visa på att konstruktionen får omvärderas. Spännande är det!
Schakt 66
I schakt 66 har man hittat en stor missfärgning som nu är snittad. Man undrar om formen är rektangulär? Man jobbar med två ställen som är separata från varandra och gräver ut dem på ett s.k. “kontextuellt” vis, vilket är ett mer komplext sätt att utreda funna konstruktioner. Är det två kokgropar eller något annat? Att man har hittat mycket brända ben, keramik och skörbränd sten kan indikera det. Arbetet fortsätter självfallet imorgon.
Schakt 64, Södra huset
I vårt schakt (Magdalena & Mi) fortsätter vi ner mot moränen för att hitta de stolphål vi förväntar oss ska finnas där. På vägen dit hittar vi bl.a. områden som har stor ansamling med större ben. Att man sopade in mot väggarna kan förklara att fyndrikedomen ökar in mot muren. Att utreda vilka stenar som är en del av husets golv, dess eventuella betydelse, funktion och vad som är annan oväsentligt dumpad sten har varit relevant från början och pågår fortfarande. Men vi tycker nu att vi börjar se tillräckligt för att börja våga tolka vad vi ser. 3D foton kommer ge oss möjlighet att skilja ut detta vidare framöver. Vi hoppas på att närma oss fler eventuellt stärkta tolkningar för varje dag som går eller bekräfta det vi redan “vet”. I benmaterialet har vi hittills bekräftat får/get, gris och häst. Ett ben funnet idag har även visat tydliga spår av att ha blivit styckat. Även spännande stycken av kol invid den nu berömda ”tröskeln”, ska fortsättas att undersökas imorgon..
Schakt 60, Buttlekrigarens grav
Sist men inte minst. I Buttlekrigarens grav jobbar den outtröttliga Julia med alla de ca 13 st. stolphål som nu har bekräftats och noggrant dokumenterats. Att hon även har blivit benämnd som “Buttlekrigarkvinnan” och “stolphålsqueen” är mer än välförtjänt! I början av grävet förväntades graven att snabbt avslutas efter en kompletterande undersökning. Men med dessa fynd har mystiken ökat. Är de totempålar? Facklor som man tände för kultiska sammankomster? Hade man rest en monumental byggnad över graven? Julia visar det stolphål som hon just nu håller på att avsluta för oss. Den har minst två separata fyllningar och en kolkoncentration. Detta kan visa på att stolpar har bytts ut och att en eventuellt har brunnit. Hon delar vidare att det ska bli spännande att få veta om stolparna har samma ålder eller om de visar sig sträcka sig över ett längre tidsspann, vilket då skulle visa att man hade hedrat platsen under lång tid och att Buttlekrigaren var mycket ansedd och ihågkommen. Det är fascinerande hur “enkla” stolphål kan visa på både aktivitet, händelseförlopp och på att folket som bodde där hade en extra speciell relation till just denna grav.
Järnåldersboplatsen och gravfältet i Buttle, Gotland 