Till skillnad från föregående blogginläggs högtflygande ambitioner kommer bloggaren som står för detta inlägg att hålla sig på marken – eller snarare under den.
Norra husets schakt har nu begåvats med ett rent och slätt ”golv” med en prydlig cirkulär stenpackning runt en förmodad härd. Detta kan bara beskrivas som en total scenförändring jämfört med det tidigare virrvarret av raserings- och odlingssten. ”Ljust och fräscht” hade man sagt om detta handlat om en nutida extreme home makeover. Men frågar man gänget hur det går får man svar som ”sten överallt”, ”ologiskt” och ”psykbryt”. Bland annat är det tydligen för många stolphål och -fundament för att giva sinnesfrid och dessutom är de på fel ställen. En riktig arkeolog är naturligtvis aldrig nöjd.
I södra huset har man en bit kvar till godtagbar bostadsstandard även med järnåldersmått mätt, men man har å andra sidan nu frilagt en fin tröskel till huset, eventuellt också ackompanjerad av en planka som eventuellt (igen) också var bränd men bara på översidan. Vid pressläggningen var fyndet och tolkningen en smula oklar, eller eventuell, men kan man tänka sig ett tecken på en brandkatastrof?
Ett fint litet bryne har man också hittat. I och med att laget tidigare även grävt upp en större slipsten i huset kan man dra slutsatsen att det här hushållet brydde sig om sina knivar.
Schakt 66 började som ett provschakt baserat på fosfatkartering vars resultat var fyra av fem möjliga. Grävningen har redan tidigare påvisat ett utbrett kulturlager men den faktiska utbredningen och dess karaktär har varit diffus med diverse intressanta fynd hyfsat jämnt spridda över lagret. Till idag hade laget kommit så långt att två tydliga mörkfärgningar – lagerkontexter – framträtt och båda profilgrävdes. I det ena lagret hittades ett stolphål som i sin tur profilgrävdes långt ner i moränen.
I det andra lagret – som för övrigt är så mörkt att man ramlar av Munsells färgkarta – hittades (hittills) en bränd planka, som i praktiken naturligtvis inte var mer än en systematisk ordning av fragmenterade kolbitar. Så för de involverade studenterna blev det nu för första gången dags att gräva på det sätt man kanske inbillat sig att arkeologer alltid grävde, det vill säga ytterst försiktigt med skärslev, pensel och tandborste.
Det konstaterades att ”plankan” fortsätter in i schaktets vägg. Vår tid lär inte räcka till att undersöka vart den tar vägen, vilket helt visst kommer att skapa livslånga trauman.
Schakt 68 planar ut både schaktets golv och sin insats. Schaktet bedöms nog som i princip färdiggrävt. Så gäller även Buttlekrigarens grav där Julia A. idag slutförde det sista av det dussintal stolphål som omringar graven.
Nu återstår bara två dagars grävning. I morgon blir det hårdkörning!
Järnåldersboplatsen och gravfältet i Buttle, Gotland 